Nu har största delen av As utbytesår gått.

Julen har varit den jobbigaste tiden att vara utan henne, precis som jag hade tänkt. Värst var julaftonsafton, då var jag alldeles uppriven – mådde fysiskt illa. Men jag klarade det.

På hösten föresatte jag mig att njuta av ett år med mindre ansvar och större frihet samt att ta hand om mig själv. Allt det har jag gjort. Det har hänt väldigt mycket, både sådant som varit roligt och fint och sådant som varit jobbigt och svårt. Under de här månaderna har jag lärt mig mycket. Jag har fått nya perspektiv på mig själv och livet. Jag tror att jag har vuxit lite som mänska.

Det är nog inte samma mamma som kommer att ta emot sin dotter i juli som den som följde henne till flyget i augusti. Lika lite som det är samma dotter som kommer tillbaka. Det skall bli spännande att mötas igen och leva tillsammans en tid tills hon flyttar ut för gott. Men innan dess har jag ännu en tid att vara ensamma mamman.